Nu ska jag klaga igen, men jag vill bara berätta att jag är inte såhär tjurig egentligen. Det är bara det att jag ibland använder bloggen som ett ställe att klaga av mig på så att jag kan vara trevlig mot folk när jag träffar dem istället.

Jag tänker i alla fall vara så tråkig att jag klagar på vädret. Jag är mycket besviken på den här sommarens väder. Det kan hända att det är soligt och jag skulle kunna vara ute, men det är inte så här jag vill ha det.

När det är sommar ska det vara 38 grader varmt och så torrt att det blir förbud att elda ute. Det ska inte finnas ett moln på himlen. Det ska vara så varmt att man önskar det vore kallare. Så varmt att vattnet i vattenspridaren hinner dunsta innan det landar på marken och istället åker ut i atmosfären. Det ska gå att grilla utan att tända grillen! Så varmt ska det va!

Men nu känns det som att jorden sugits ut en bit i rymden så att solen är längre bort än den brukar. Det känns ju lite oroväckande :S

Jag förstår mig inte på mig själv.

Jag hatar piano. Jag hatar allt som har med piano att göra. Jag hatar pianomusik (gud så fult), jag hatar hela imagen som pianot för med sig. Jag skulle ALDRIG I LIVET lyssna på pianomusik, NÅGONSIN!

Det är skittråkigt att spela. Jag hatar att spela piano! Ljudet från ett piano är bara så sjukt irriterande. SÅ VARFÖR KAN JAG INTE HÅLLA MIG BORTA FRÅN DET DÄR FULA PIANOT?!?!
                                                                                                 
Varför finner jag alltid mig själv vid pianot så fort jag får en ledig stund? Varför måste min hjärna skapa en massa melodier hela tiden så att jag måste sätta mig och spela dem? Varför? När jag tycker att det är så töntigt och fult och TRÅKIGT. Det vore ju en sak om jag kunde spela normalt, men jag kan ju bara spela klassiskt. Det finns väl ingen jävel som vill lyssna på klassisk pianomusik! Absolut inte jag i alla fall! Näe, jag förstår mig verkligen inte på mig själv!

Det här är ju alldeles oacceptabelt, men numera kan jag nog kalla mig erfaren inbrottstjuv. Jag ska snart beskriva det komplicerade inbrott som jag och mina två medbrottslingar genomförde idag. (Jag nämner inte era namn för att ni ska slippa hamna i skiten om polisen tar mig.) Men jag tänker börja med att säga att det var inte mitt fel!                            
                                       
Dagen som började så oskyldigt med att ungdomarna skulle åka och bada förvandlades snart till en mardröm...

Förlåt, jag försökte bara låta som ett sånt där överdrivet katastrofprogram på tv4 fakta. Iallafall! Det var faktiskt så att vi hade åkt hem till Medbrottsling nr 1, dumpat allt onödigt där och sedan åkt ut och badat. Det var jättetrevligt och så, ända tills vi kom tillbaka till Medbrottsling nr 1s hus...



Medbrottsling nr 1s mamma hade åkt hemifrån och Medbrottsling nr 1 hade inte tagit med sig någon nyckel! Och nu kommer en liten flashback ser du för det här var inte första gången vi blivit utelåsta. Det var den där gången också när vi skulle ha Muminmaraton och vi kom hem till henne utan nyckel. Då var ett fönster i hennes hall på övervåningen öppet och efter att ha tänkt och klurat en lång stund lyckades vi komma på hur man skulle klättra upp så jag kom in genom fönstret och gick och låste upp dörren.
   Den här gången hade jag ju gjort det förut så jag visste hur man skulle göra. Det var bara det att den här gången var det ett annat fönster som var öppet. Det här fönstret var spärrat från insidan och det var omöjligt att få in handen och kunna dra bort spärren. Så Medbrottsling nr 2 fick räcka mig ett riktigt inbrottsvapen!

"Det såg ut typ som kapten kroks krokhand", som hon så fint uttryckte sig.

Med den lyckades jag lirka upp spärren. Men då kom nästa utmaning, det stod ju grejer på fönsterbrädan såklart! Så Medbrottsling nr 1 sa åt mig att välta dem försiktigt för att sedan kunna öppna fönstret. Sagt och gjort! Jag lyckades öppna utan att ta sönder nånting och sedan lyckades jag klätta in också utan att slå ihjäl mig (farligt uppdrag det här).

Nu när vi upptäckt vår talang har vi startat inbrottsliga!

Idag hände en liten incident när jag skulle laga mat. Jag har sedan länge vetat att jag absolut inte kan baka muffins utan att de rinner ut över hela plåten, och att jag är helt värdelös på att knäcka ägg, men dagens händelser tar nog hem priset för alla mina dåliga erfarenheter av att laga mat!

För att det inte ska låta alldeles för schitzo så börjar jag med att förklara att när jag säger vi så menar jag såklart jag och min syster.

Vi hade tagit en skitstor kastrull som vi skulle koka paprikahalvor i. Eftersom mamma alltid brukar säga åt mig att jag måste ha mer vatten när jag kokar grejer så vräkte jag i hur mycket vatten som helst. När vi sedan hade i paprikahalvorna så dröjde det självklart inte länge förens det började koka över.
   Vattnet rann ner på spisen och in i ugnen, och jag stod med kastrullocket i handen och fick panik. Vad skulle jag göra?
   Då fick jag en idé.


Jag vet!!! Jag tar en mindre kastrull och försöker hälla bort en del av vattnet med hjälp av den!

Vafan Hanna?!?!

När jag stoppade ner den mindre kastrullen i den större kastrullen så forsade ju vattnet ur kastrullen. Såklart! Vad tänker jag med egentligen?!?!?

Det här är ännu ett bevis för hur mycket jag behöver att min lillasyster står bredvid mig och håller ordning på mig. Hon tog det lugnt, stängde av plattan och sedan asgarvade hon åt mig. Varför kunde inte jag ha tänkt på att man kanske kunde stänga av plattan? Nu vet alla att om man behöver hjälp med att laga mat så är det inte mig man ringer...

Hmm. Maten blev i alla fall god, det kan jag få trösta mig med.

Nu ska jag berätta om dagens läskiga händelse, och det var när jag blev blind. Och hur gick nu det till?
Jo, såhär var det. Jag dansade på Culturum idag och så dansade vi en mix med tre olika låtar, men jag kunde bara den första så jag gick ut från scenen när jag dansat klart den. När jag då kommer in bakom skynkena bredvid scenen så märker jag att jag inte ser. Någonting! Där står jag och tänker att "Vad är det som händer med mig? Har de släckt ute i korridoren?" Men det kunde ju inte ha gjort för precis utanför finns ju en massa loger där folk ska byta om. Trodde jag verkligen för en sekund att de skulle göra det i mörkret?

Iallafall så började jag treva mig fram med händerna utsträckta framför kroppen. Till slut kände jag någonting framför mig. En vägg. Eller var det en dörr? Jag letade lite till och lyckades hitta ett handag. "Yes" tänkte jag, men det ändrades snabbt till "Nej, jag är både inlåst och blind!" eftersom jag självklart råkade dra i dörren åt fel håll. När jag lyckades få upp dörren var lyckan total. Jag var inte blind, inte inlåst, och jag hade inte ens gjort bort mig så jättemycket på scenen! Grattis till mig, jag förtjänar en bit choklad!

Under hur många år har det egentligen gått ett avsnitt av "Extreme Home Makeover" klockan 2 på 3:an varje vardagseftermiddag? Det har liksom ALLTID gått då. Typ i femman när man kom hem från skolan så satte man sig framför tv:n och bah "Men titta, ett avsnitt av "Extreme Home Makeover!"

Jag fattar inte! Alla andra program byts ju ut hela tiden. Varför har just det programmet fastnat på 3:an klockan 2? Snart borde det hamna i Guinness som det tvprogram som sänts på samma tid, samma dagar under längs tid!

Bara ännu ett litet mysteruim som någon som jag kan börja undra över...

Igår kväll när jag skulle sova fick jag plötsligt världens största fnissattack där i min ensamhet för att jag kom att tänka på ett av de flummigare ögonblicken i mitt liv.

Det var typ förra året och jag och min syster blev lite nostalgiska och rotade runt bland gamla grejer. Och då hittade vi ett riktigt mästerverk som jag hade gjort på fritids!


För den som inte ser vad det är så är det en superfin, blå kycklingmössa av tidningspapper och tapetklister som står på en blomkruka.

I alla fall så tyckte vi att den var jätterolig så vi tog med den in i Kajsas rum för att leta efter lite roliga grejer där också. Medan vi letade slängde vi ifrån oss kycklingmössan på Kajsas säng... och sedan slängde sig Kajsa ner på sängen...

Det hördes ett prasslande ljud och Kajsa spärrade upp ögonen. Sedan drog hon fram den förut så fina kycklingmössan som nu var alldeles ihopskynklad och platt. Det hann väl gå ungefär en sekund innan vi låg ner på golvet och vred oss i asgarv. Nu är det ett sånt där ögonblick som vi aldrig kommer glömma. Tyvärr var det bara vi som tyckte det var roligt, men i alla fall.

Den är fortfarande trasig, men det gick att göra så att den ser hyfsat hel ut på bilden. Som tur är hade Kajsa och jag gjort varsin likadan kycklingmössa där på fritids, så hennes står i källaren och påminner om hur den egentligen ska se ut.

Tack Kajsa för att du tog sönder min kycklingmössa!
Det här inlägget blir min payback, för nu vet fler personer om vad du har gjort. MOHAHAHAH!
Nejdå, jag förlåter dig <3