Jag hade typ föreställt mig att min nya klass skulle vara gröna små monster. Eller jag hade snarare trott att de skulle vara som Hanna Widerstedt allihopa. Ja, jag har ganska mycket fördomar ibland och tror inte direkt det bästa om människor. Men jag bestämde mig för att skjuta undan fördomarna. Så jag tittade runt i klassrummet, och inte såg jag några gröna små monster!

Ett annat starkt personlighetsdrag jag har är att jag antingen älskar något, eller så hatar jag det. Det finns inget mitt emellan. Så så fort jag insett att klassen inte var full av gröna monster och Hanna Widerstedts bestämde jag mig för att varenda jävel var awesome. Då var det ju inte så konstigt att alla verkade hur trevliga som helst!

 

Det känns jättebra att ha börjat gymnasiet, men å andra sidan har vi ju inte börjat plugga än...