När andra människor har sommarlov så är de ute och solar, och umgås med kompisar, och annat trevligt. Och vad gör jag? Jag kan inte sluta plugga språk!! Det må vara så att solen skiner och jag sitter och läser en bra bok, men plötsligt fylls jag av en kvinstark instinkt! 

 

"Om jag inte OMEDELBART får reda på hur man böjer det franska verbet comprendre i dåtid så kommer jag att dö!"

 

Sedan när jag väl har tänkt tanken så kan jag inte släppa den. Då måste jag OMEDELBART leta rätt på en dator, mycket förväntansfullt skriva in "comprendre french verb conjugation" i den trevliga lilla googlesearch-rutan och sedan njutningsfullt dra i mig information. Och jag tycker inte att det tråkigt heller. Jag vill inte göra något annat än att sitta där med underbara google översätt och lära mig saker.

 

Jag måste nog erkänna jag gått lite för långt nu när jag på sommarlovet har bestämt mig för att lära mig finska. Jag går hela tiden och frågar stackars mamma om en massa saker. "Vad heter det? Vad heter det?! Hur böjer man i futurum? FINNS DET INGET FUTURUM???"

 

Under det här sommarlovet har jag hunnit;

    Komma upp i 100 sidor på min roman

    Göra en halv film på teckenspråk

    Kommit på egna ordspråk på franska

    Skrivit en novell på franska

    Fyllt ett skrivhäfte med finska glosor OCH försökt mig på att skriva en novell även på finska

 

(Det sista gick väl sådär)

 

Vad jag än gör så tänker jag på språk. Vad är det med mig när jag försöker tänka på finska? Jag kan ju inte prata finska!