Ibland undrar jag ifall jag är riktigt normal, men jag behöver aldrig undra länge innan jag kommer på att "nej, jag är nog inte helt normal". Inte för att det gör mig något.

Som exempel kan man ta det där med årstiderna som jag inte verkar ha koll på. När jag och Emma för ett tag sedan skulle spela basket och vi fick rita poänglinjerna i snön, då börjar man ju undra liksom "vad håller de på med??"

Och idag tänkte jag och min syster spela basket (ja, jag gillar basket), men efter ett litet tag sa jag "nu tycker jag att vi går och gungar i kompisgungan på skolgården istället!" Så vi cyklade runt till andra sidan skolan, men där var det fullt med barn som lekte. Det kändes inte rätt att klampa in och säga "akta på er små barn, här vill tonåringarna komma fram och gunga." Särskilt inte eftersom det var en massa föräldrar där också. Det var bäst att bara cykla förbi och låtsas att man var på väg någon annan stans. För hur normalt är det att vara 16 år och vilja gunga i kompisgungan? Vilja finns det säkert massor som gör, du får säga vad du vill men jag vet att du tycker det är skitkul att gunga! Det är bara inte så många som faktiskt gör det...